torsdag 24 november 2011

Dags för julskyltning

Julskyltningens mödor
ett litet kåseri av Sven Arne Jansson

Följande utspelade sig i en inte alltför avlägsen tid.

Det var före Marknad och Krismedvetande och det fanns ambitioner att i den årliga julskyltningen inte bara locka till många julklappsköp utan att även visa tema och tanke i skyltningen. Därför hade bokhandlaren kläckt idén om ett stort jordklot med flaggor instuckna i respektive land som blickfång. Detta för att visa på bredd och sortiment, både i skyltningen och i bokhandeln.

Sagt och gjort. Lokal reklamfirma tillverkade en magnifik glob i papier maché med en mängd flaggor monterade över hela klotet.

En arbetskamrat påpekade surt att det hela liknade en igelkott som rullat runt i en lövhög och sedan snurrat ihop sig. Men vi bortsåg från detta påhopp och planerade upphängningen av globen samt komplettering med lämpligt material och givetvis omsorgsfullt utvalda böcker.

Julskyltningsdagen inföll och skyltfönstret täcktes med brunt papper hos oss och i staden övriga butiker – det var ju viktigt att den dekorativa kreativiteten inte avslöjades förrän i sista minuten. Jag hade fått ansvaret att utföra själva skyltningen efter bokhandlarens anvisningar, ansvarsfullt ska ni veta.

De för skyltningen utvalda böckerna plockade bokhandlaren fram efter stängning, medan jag städade fönstret och förberedde med ställ och podier. Därefter gick bokhandlaren hem till kvällsmat och vila medan jag grep mig an verket – enligt anvisning.

Jag njöt av friden i butiken och skyltandet flöt på bra. Återstod till sist upphängningen av jordklot med alla flaggor, samt en tillhörande lös textskylt.

I Nordpolen fästes med viss möda en ståltråd som skulle hålla jorden svävande.

Upp med hela härligheten i taket för reglering av höjden. Än för högt, än för lågt, men till sist hängde klotet där, sakta snurrande.

Några sista justeringar - sen var det dags att avlägsna pappret från fönstret och kontrollera resultatet utifrån. Svettig men nöjd slank jag ut i snögloppet för att överblicka det hela.

Stående på gatan i bara skjortärmarna kunde jag konstatera att textskylten hängde upp och ner.

Då slog den slarvigt uppställda butiksdörren igen, med nycklarna sittande i låset på insidan.

Fasa! Med klapprande tänder skramlade jag in på grillbaren tvärsöver Esplanaden, där man med förvåning betraktade min lätta klädsel. Jag lånade telefonen och lyckades beveka en arbetskamrat med nycklar att komma och frälsa mig i nöden.

Huttrande tuggade jag på en ljummen kokt med bröd som grillbaren medlidsamt bjöd på.

När kollegans nyckel anlände rusade jag genom frostiga kvarter tillbaka till bokhandeln.

Framme vid skyltfönstret fann jag att den tunna ståltråden i jordgloben släppt taget och att klotet kraschat mot fönstergolvet i en enda röra av flaggor, böcker och bokställ.

Jag tänker inte tynga er med renoveringsmödorna.

Morgonen efter förklarade bokhandlaren sig nöjd med skyltningen, fast mycket kortfattat.

En av våra flitigaste kunder – geografilärare till yrket – påpekade stillsamt efter någon dag att han fann jorden ovanligt platt runt sydpolen, och att han noterat att en hel del länder söder om ekvatorn bytt plats, av flaggornas placering att döma.

Dessutom hade han observerat en helt nyny kontinentalspricka genom Afrika.

Jag låtsades inte höra det, men allt sedan dess är jag skeptisk mot flaggor och jordglober i skyltfönstren …







söndag 6 november 2011

Att fylla år


Facebook ska bygga en hall för sina datorer i Luleå, stort som 21 fotbollsplaner. Valet av Luleå sägs vara det kalla klimatet som gör att det blir billigare att kyla de överhettade datorerna.

Tänk att jag skulle bidra med att skynda på beslutet att bygga serverhallen bara genom att fylla år häromdagen. Ett tag in på dagen väntade jag ett samtal från Facebook att nu stänger vi ner Bergströms sida eftersom det flitiga skrivandet i min logg lastade ner nätet (man har ju inte börjat bygga i Luleå). Men ingen ringde tack och lov.

Man blir ju alldeles rörd av att så många vill gratulera när jag fyller år och dessutom ojämnt. Som min kära hustru sa "du kan fylla 50+ ända till dess att du blir 100. Då måste det ju bli 100+". Hon är klok.

Fast då kanske man blir som Allan Karlsson i boken Hundraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann - då har man haft så många födelsedagar att man blir bara less och vill sticka ifrån hela uppvaktningen.

Egentligen är det något obegripligt med att fylla år. Det är ju inte så att man helt plötsligt blir ett år äldre. Det pågår ju hela tiden, varje sekund, varje dag. Först börjar man räkna veckor för spädbarn, så blir det månader och så blir det hela år till man blir 50. Därefter sker räknandet i halva sekel. Då anses man så gammal så man förväntas skrumpna ihop till en torrboll och ligga där i hörnet och samla damm för all överskådlig framtid. Det finns visst virus som kan ligga så och plötsligt vakna till liv efter massvis med år i jorden. Det kanske är så med 50 plussare. Lite vatten på en 95-åring och så helt plötsligt är man lille virile Ville igen.

Jag tycker det är kul att fylla år. Tack för alla gratulationer! Fortsätt att vattna mig.

Lennart
Bokhandlarn