tisdag 27 oktober 2015

Mårten Gås 10 november



Man skall inte vara för många på en gås.
Själv föredrar jag två,
Jag och gåsen.
/Sten Broman
Traditionen härrör från det antika Egypten, där fester med gåsoffer föräras gudinnan Isis.
Mårtens afton infaller den 10 november. Helgonet Martin av Tours (315-397), en romersk soldat från nuvarande Pannonien i Ungern har konverterat till kristendomen och staden Tours innevånare vill utse den försynte munken till biskop. Enligt sägnen tar han sin tillflykt bland gässen för att undgå upphöjelsen men gässens kacklande förråder hans gömsle. Martin blir biskop och som straff för kollaboratörerna avnjutes Gås årligen, just denna dag. Gåsen är människans äldsta husdjur.

Sambandet mellan Egyptens antiken och Sankt Martins helgondag utvecklas på tidig medeltid i Frankrike och sprider sig till Sverige, där gåsaveln är omfattande i hela landet. Drottning Kristina låter servera Mårten Gås vid hovet men idag firas denna gastronomiska traktering främst i Skåne, där den tronat som landskapsrätt under hundratals år.

Fastenatten i Skåne är sista chansen att smörja kråset. År 1616 när Skåne ännu är i dansk besittning, utger boktryckaren Hans Hansen en skrift om Mårtens afton. Om när ”de arma och oskyldiga gässen dödas och ätes”. Sankt Martin är skräddarnas, vinodlarnas, krögarnas och tiggarnas särskilda beskyddare.

Vid tiden är Martindagen den dag när tiondet inkrävs. Skatt betalas länge in natura, inte minst avseende gäss eftersom djurhållning vintertid är kostsamt. En hygglig skatt med dagens mått mätt.

Enligt skånsk madakultur inleder man med fittamad, en skiva kavring med gåsflott och grovt salt, därpå svartsoppa med krås, lutfisk och sedan den gudomliga Gåsen som öses under hela stekningen och allt avrundat med Skånes nationalbakverk, Spettekaka. Första gången omnämnd i en bok från år 1644 om rätter för adel.

Fritjof Nilsson Piraten avslutade med Spettekaka med syltad ingefära för att därefter ”med stallykta i hand gå sin väg och njuta en stunds tankfull lust på huset”.

Ett skånskt ordspråk säger:

En gås är för mycket
för en och för litet för
två, men får man en
liden, liden anka också,
klarar man sig.




torsdag 9 juli 2015

Tonårspanelen om äldre på sociala media



Tonårspanelen har avkunnat domen. 

Hur kan man märka att någon bakom tangentbordet är ”äldre” i sociala medier?
- Är det långa texter där man använder punkt, komma och där det saknas förkortningar då vet man.

Vad är det som "äldre" lägger ut?
- Det brukar vara bilder på vad dom äter, att dom är ute med hunden, hur långa promenader dom gått och att ”nu så är ryggen bättre”...

Avkunnar tonårspanelen i munnen på varandra.

Tonårspanelens fem råd för äldre, (vad man menar med "äldre" går inte att få något entydigt svar på), kommer till slut.

1. Stoppa skrytet.
2. Korta ner och använd förkortningar
3. Använd inte punkt eller komma.
4. Lägg ut färre och bättre bilder.
5. Skriv saker som folk faktiskt vill läsa

Förkortningar kan vara lite svårt i början, men med lite hjälp av en ordlista så kan det nog gå att lära sig. Här kommer några förslag.

Vanliga anglosaxiska förkortningar, (bör inte användas av äldre för att undvika löje)
OMG (Oh My God),
WTF (What The Fuck),
NFW (No Fucking Way),
LOL (Laughing Out Loud)
IRL (In Real Life)

Några förkortningar för äldre
ASG (Asgarvar)
F1QL (Fett kul)
HMS (Herre Min Skapare)
DPT (Dra På Trissor)
NGSPTL (Nu Går Skam På Torra Land)
KIK (Kors I Krösamoset)
HJ (Herre Jistanes)
SMFK (Slår Mig För Knäna)
DMB (Dra Mig Baklänges)
IMFT (Instämmer Med Föregående Talare)

JS (JärnSpikar)
JV (JärnVägars)
KIT (Kors I Taket)
NBL (Nu Blommar Löken)
SGPM (Som Grädde På Moset)
ÖMDK (Över Min Döda Kropp)


Några användbara Jante-uttryck för äldre
VVDJS (Vad var det jag sa?)
VHFDODFI (Vi har försökt det och det funkar inte)
SHVAGH (Så har vi alltid gjort här)
VPDT (Vänta på din tur)
HGFF (Högmod går före fall)
NFED (Nåt Fel E De).


Här är en länk till en ordlistan Slangopedia om du trots detta hamnar i nöd, klicka här.

onsdag 1 juli 2015

Vängåvans bokhandel firar 175 års jubileum i år.

1 juli 2015 blev vi etthundrasjuttiofem år! 175 år är en avsevärd tid i en bokhandels historia, även om det finns bokhandlare ute i världen som är betydligt äldre.
 
Vängåvans bokhandel har sina anor från 1840-talet, då den driftige affärsmannen Anders Petter Landin startade den första bokhandeln i Sundsvall, Landins Bokhandel och drev den från 1 juli 1840 till 1847. Den bokhandeln låg ungefär där Riksbanken står nu. 1841 grundade han även en tidning som fick namnet Alfwar och Skämt, som 1873 ändrade namn till Sundsvalls Tidning. Landin ville att tidningen skulle heta Skämt och Alfwar men männen på tryckfrihetsexpeditionen tyckte inte att detta namn var seriöst.

Sundsvalls Tidning hade en ovanlig förstasida tidigare i år, fredag 16 januari, med ett utseende som den kan ha haft vid förförra sekelskiftet. Vi hade där en lite skämtsam annons.



Läs gärna om vår 175-åriga historia, klicka på länken här.

Sundsvalls Tidnings förstasida, 2015-01-16


Lennart Bergström
Bokhandlarn

onsdag 10 juni 2015

Förtydligande av pressmeddelande

Den här veckan kom nyheten att Accent Equity köper Akademibokhandeln. En rubrik som citerades i media och som både är korrekt men även missvisande. Låt mig reda ut detta.

Några fakta
På 80-talet bildade ett ganska stort antal bokhandlare en inköpsorganisation som kallades INFO. Det gav bokhandlarna bättre möjligheter att förhandla med bokförlagen om bra priser. Ur resterna av INFO, efter en viss turbulens i början av 90-talet, steg den frivilliga fackhandelskedjan Bokia upp. Vi bokhandlare (även Vängåvans Bokhandel) bildade då ett gemensamt bolag Bokia AB, som skulle sköta våra inköp och också ansvara för marknadsföring. På 2000-talet har Bokia AB köpt in flera boklådor på orter som var lämpliga att etablera sig på. Stiftelsen Natur & Kultur kom också in som ägare i Bokia AB. Bokia bestod i huvudsak av butiker där det är en lokal handlare som äger sin butik men det fanns också en handfull centralt ägda butiker, framförallt i Göteborgsområdet.

När det gäller Akademibokhandeln var det en annan kultur som gällde. KF Media är Kooperativa Förbundets bolag inom bokhandels- och förlagsverksamhet. I KF Media ingick Akademibokhandeln, Bokus, Norstedts Förlagsgrupp och böcker inom Coop. Akademibokhandelns butiker är samtliga centralägda och styrs från huvudkontoret i Stockholm med lokala butikschefer som inte har något ägaransvar.

Två helt olika företagskulturer smälte samman 2013
Bokia och Akademibokhandeln var i huvudsak inte varandras konkurrenter utan den stora konkurrenten är givetvis näthandeln och då främst Bonnierägda Adlibris. Akademibokhandeln hade sedan 2009 gått med stora förluster varje år. Bokia har haft det betydligt bättre även om lönsamheten sjunkit de senaste åren. En sammanslagning av dessa båda affärskedjor visade sig ge möjligheter att nå synergier inom en rad områden, t ex administration, marknad, inköp, logistik, IT, men även personal. Bokia tillförde sammanslagningen ett annat affärstänkande med sitt "franchising-system" och lokala ägare som har ett intresse av att utveckla sin butik och skapa relationer med just sina kunder.

En sammanslagning genomfördes 2013, genom en nyemission av aktier i Bokia AB riktat mot KF Media. Bolaget kom därför att direktäga Akademibokhandelns tidigare butiker samt de Bokia-butiker som även tidigare ägs av Bokia AB. Till denna konstellation kopplas de tidigare privatägda Bokiabutikerna (t ex Vängåvans Bokhandel) genom ett franchiseavtal, . Bolaget kom därför att till 65% ägas av KF Media, till 11% av förlaget Natur & Kultur samt till 24% av oss privata bokhandlare.

Den affär som nu planeras och som inväntar Konkurrensverkets bedömning innebär att Accent Equity förvärvar de aktier som KF Media innehar i bolaget.

Vad betyder detta för oss i Sundsvall och för dig som kund?
Det betyder kort sagt ingenting. Vi är fortfarande privat ägda och anslutna till Akademibokhandeln med ett franchiseavtal.

Vi kommer att fortsatt arbeta med upplevelser i butiken. Det ska vara spännande att komma in i vår bokhandel. Det är där man träffar sina favoritförfattare på aktiviteter både under dag- och kvällstid. Bokhandeln ska bli det kulturella nav som det en gång var. Sociala media kommer också att bli allt viktigare för att hålla kontakten med kunderna. 


Uppsidan av Accent Equity inträde på ägarsidan är att nytt kapital kan tillföras bolaget som stärker möjligheterna att utveckla den fysiska bokhandeln i en tid av föränderligt köpbeteende.

Lennart Bergström
Bokhandlare
Akademibokhandeln Vängåvan
En riktig bokhandel - i Stenstan sedan 1840

torsdag 30 april 2015

Snart sommar i Stenstan

Stenstans nya strandpromenad tar form, från Navet, förbi Puckelbron, Thulebron och bort till Storbron. Som att promenera vid Seine i Paris på Rive Gauche.



Fontänen i Vängåvan putsas upp inför sommaren

Uteserveringarna byggs i rask takt

Här på nybyggda kajen vill vi sitta i sommar och umgås, äta glass, se på när båtburna gäster till Stenstan angör kajen och bara fröjdas över den vackra Stenstaden. Vår stad.


Promenadkonsert med Nordiska Kammarensemblen, 28 maj


Den populära Promenadkonserten med Nordiska Kammarensemblen går i år av stapeln torsdagen den 28 maj med ingen mindre än författaren Märta Tikkanen som gäst. Finlandssvenska Märta är en av Nordens mest lästa och översatta författare. Hon har skrivit sig genom livet, skrivandet har varit hennes ventil, ”Så länge orden finns, finns jag".

Promenadkonserten är en konsert med musikaliska upplevelser, mingel, mat och möten. Här kan du komma och gå som du vill och föredrar du att sitta i en soffa och dricka eller äta något gott medan du lyssnar går det bra! Konsertsalen är uppdukad med bord och soffor blandat med vanlig konsertsittning och ensemblen bjuder på blandad musik, ofta musikernas egna favoritverk.

Nordiska kammarorkestern är en orkester med mod och vilja som turnerar i hela Västernorrland och gör gästspel nationellt och internationellt. Orkestern har rönt stora framgångar med sitt arbete för barn och unga och har alltid legat i framkant när det gäller beställningar av nyskriven musik, framförallt av svenska tonsättare.

Konserten ges torsdag den 28 maj, kl 17.

Mer information här.

Erbjudande
Genom ett samarbete mellan Akademibokhandeln Vängåvan och Scenkonst Västernorrland får våra kunder 30 kr rabatt på biljettpriset genom att uppge kod "Bok" när biljetter köps hos Entré Sundsvall.

fredag 20 februari 2015

Nu har jag funderat på sunt förnuft och Livet som en Risk.

Måste börja med att citera min bankman, Livet är en risk. Du väljer själv - Låg, Medel eller Hög risk. Vad det har att göra med det som jag funderar på nedan återkommer jag till.

Det finns riktlinjer för alla sorters skyltar inom kommunen, ett tolvsidigt dokument, som in i minsta detalj föreskriver hur saker och ting får se ut och framförallt var de får lov att vara. Och, inte minst var man söka tillstånd för att få sätta upp sin skylt. Det är självklart att det måste finnas regler, men det kan ju lätt urarta när man försöker täcka in alla möjliga och omöjliga situationer. Ibland funderar jag på var det sunda förnuftet tagit vägen. Det kan väl aldrig vara så att det finns för många anställda som måste sysselsättas? Man brukar ju säga att arbetet tar så lång tid som det finns tid till.

Som handlare är det bra med skyltfönster. Visar lite karaktären hos butiken och givetvis vilka varor som gömmer sig där inne. Så slog jag upp avsnittet med "Skyltfönster" i det omfattande dokumentet. Stod bara tre rader, men vilken chock jag fick! Man får faktiskt skylta saker och ting helt fritt. Ingen begränsning där, inte! Men det var inte det som chockerade mig. Läs, så kanske du förstår.

Skyltfönster
Skyltning inom skyltfönstrets ram får ske fritt utan bygglovsprövning. Dekaler på skyltfönstret är dock bygglovskrävande. Omfattande dekaler i starka kulörer bör ej förekomma.

Sätter jag dit en DEKAL så måste jag söka bygglov. Skulle det vara en stark KULÖR, då blir det nog inget bygglov. Inser skamset att jag har varit en lagbrytare i över tjugo år, då jag satte upp Bokia-dekaler 1994 då vi flyttade in. Det var ju faktiskt en röd (PMS176) prick över "i". Vilken tur jag tog bort dom när vi blev Akademibokhandeln.

Så var det historien med gatupratare, eller "trottoarpratare" som språkvårdspolisen nog tycker det ska heta. Så här står det om gatupratare i kommunens lunta med skyltregler.

Trottoarpratare
Så kallad trottoarpratare kan placeras på Storgatans möbleringszon samt intill husvägg där annonserande verksamhet har sin entré. Trottoarprataren ska vara utformad med halvcirkulär överdel med annonsörens logga på enfärgad bakgrund, samt med stomme i svart kulör. Trottoarpratare erfordrar polistillstånd och markupplåtelseavtal.

För de gatupratare som står på stan och visar vad butikerna har att erbjuda har vi i Föreningen Stenstan under många år kunnat söka ett grupptillstånd, som gäller alla medlemsföretags gatupratare.

Nu har en polisjurist kommit på att så kan man väl inte göra! Skälet uppges vara att Polisen måste ha en fysisk person att lagföra om man bryter mot regler och föreskrifter. Handlaren, alltså.

Nu ska alla tvåhundrafemtio företagare ansöka var och en på tresidig blankett, rita en skiss på gatuprataren, (dom ser dock alla ut på samma sätt), rita en karta var den ska placeras, betala in 700 kr, skicka in blanketten, vänta på polis som inspekterar skylt och plats och därefter utfärdar skriftligt tillstånd. Givetvis är detta en avgift och ett arbete som ska upprepas varje år. 

Men, det är inte klart än. Det måste tecknas ett markupplåtelseavtal med kommunen för den här gatuprataren. Den upptar ungefär 0,3 kvadratmeter av den dyrbara gatumarken. Därför måste det tecknas ett avtal för att gatuprataren ska få stå där. Nu ska alla tvåhundrafemtio företagare ansöka var och en på tresidig blankett, rita en skiss på gatuprataren, rita en karta var den ska placeras, betala in 800 kr, skicka in blanketten, vänta på handläggare som inspekterar skylt och plats och därefter utfärdar skriftligt tillstånd. Givetvis är detta en avgift och ett arbete som ska upprepas varje år.

Säg att det tar en timme för att hitta rätt blankett, skriva ut den, fylla i den, rita en karta var gatuprataren ska stå, kopiera den, hitta adress dit den ska skickas, stoppa i kuvert, slicka igen, sätta på frimärke koppla upp sig mot Internetbanken för att betala avgiften. Givetvis två gånger för att en ansökan ska ju till Polisen och en till Kommunen. Där har vi två timmars arbete.

När ansökan kommer till Kommunen/Polisen så småningom ska den registreras och diarieföras, en handläggare ska granska ansökan, en beslutsfattare (som kan vara samma person) besluta om att det här kan nog Kommunen godkänna, ett beslut utfärdas, som registreras och diarieförs, kopieras och kuverteras för utskick till den ansökande. Det borde väl ta ett par arbetstimmar. Så det blir ett par hos Kommunen och ett par hos Polisen.

Nu har det gått åt sex arbetstimmar.

Men kanske Polisen måste ut på fältet och granska ärendet, att kartan är rätt och att ansökaren har förstått var gatuprataren får placeras. Och inte minst att gatuprataren är utförd enligt utfärdade riktlinjer. Den får ju inte se ut hur som helst! Då borde det gå åt ett par timmar till.

Nu har det gått åt åtta arbetstimmar. En hel dag, för normalt arbetande människor.

Så var det tvåhundrafemtio företagare som var och en ska ordna detta. I Sundsvalls Stenstad. Då blir det alltså tvåhundratemtio arbetsdagar som går åt för att gatupratare ska få stå i gatuvimlet.

Inkomst till kommunen, 250 x 800 kr = 200 000 kr
Inkomst till polisen, 250 x 700 kr = 175 000 kr

Men det här ska ju kvittas mot lönen för kommunens handläggare. Det gick ju åt två timmars arbete hos kommunen, och för tvåhundrafemtio ansökningar blir det 250 x 2 = 500 arbetstimmar. Om en sådan arbetstimma kostar 450 kr inklusive semesterlön och andra sociala kostnader kostar handläggningen 225 000 kr. Så kommunen gick faktiskt back på affären, men det positiva är att arbetslöshetssiffran blir lägre för landet som helhet på detta sätt. Vi ska ju komma ihåg att det finns nästan trehundra kommuner i landet som på detta sätt var och en bidrar till att minska arbetslösheten.

När det gäller Polisen blir det en annan kalkyl. Säg att det tar fyra timmar hos Polisen, så för 250 ansökningar blir det 1 000 arbetstimmar och Polisen går ännu mer back på affären än kommunen. En halvtid av Polisens påstått knappa resurser går år för handläggning. Det blir bovarna som tjänar på affären.

En del kommuner, som värnar om sin stad och sina företagare, har valt att tillämpa reglerna på annat mjukare sätt. Man behöver t ex inte söka tillstånd varje år, som i Sundsvall. Det räcker att söka en gång mot en symbolisk avgift och sedan gäller tillståndet till dess att företaget byter ägare.

Hmm, hur var det med sunt förnuft och väl använda resurser i ett budgetansträngt polisväsende och kommunal administration? Gå tre år på Polishögskolan för att inspektera gatupratare? Hur kul kan det vara på en skala ett till tio? Och så ska polisen hinna ta en och annan bov också, mellan gatupratarkontrollerna.

Så var det det här med Livet är en risk. Är inte det som det egentligen handlar om? Byråkraten som föreslagit och politiker som beslutat. De har valt risknivå Låg. Eller kanske till och med risknivå Noll?

måndag 9 februari 2015

Kundnöjdhet som begrepp

Inom handeln är kundnöjdhet ett mantra. Mängden av konsulter som inget hellre vill än att utbilda anställda i handeln att se till att kunden blir NÖJD överträffas bara av antalet telefonförsäljare.

Till att börja med, låt mig berätta hur jag är som kund.

Jag är oftast mycket fokuserad på vad jag behöver, (min fru vill sällan handla tillsammans med mig). Är det batterier så är det raka spåret till den del av butiken där dessa ska finnas. Har batterierna flyttats till en annan del i butiken är jag förlorad. Är just det batteriet jag vill ha slut blir jag ännu mer frustrerad och börjar fundera vad den butiken har för varubeställningspunkter och hur ofta inleveranser sker. En yrkesskada, helt klart. Jag brukar nästan aldrig fråga när varan kommer i lager igen för i den typen av butiker har man oftast ingen aning, (det är säkert någon i Långtbortistan som sköter beställningarna).

En annan gång kan vara att jag faktiskt är dåligt förberedd och behöver hjälp av personal. Jag ska köpa löparskidor. Då går jag till den avdelningen och försöker få kontakt med någon säljare efter att ha tittat på på olika färger och modeller. Är det ingen säljare som uppfattar att jag har ett behov av hjälp försöker jag jaga runt och se om det finns någon. Om detta misslyckas går jag ut som en missnöjd kund. Givetvis tar jag hänsyn till om det är en extrem kundbelastning i butiken och jag kanske fått ögonkontakt med en säljare som med en nick signalerat att mitt behov är observerat. Det värsta som kan hända är när jag träffar en säljare som vet mindre än mig, men försöker få mig att tro motsatsen. Då blir jag en synnerligen missnöjd kund.

Ett annat tillfälle är när en säljare försöker sälja på mig saker genom olika tricks. Ett bra exempel på det är när jag köpte en TV på en större elektronikmarknad. Säljaren var påstridig att jag skulle köpa till en försäkring, trots att jag hävdade att apparaten väl har en normal konsumentgaranti och företaget har ett erbjudande om 30 dagar öppet köp. Det var lätt att genomskåda att säljaren följde företagets instruktion om merförsäljning, som sannolikt skulle medföra en bonus för säljaren. Tror man att kunder är obegåvade?

Blir jag aldrig nöjd någon gång, då!? Det blir jag ofta, måste jag erkänna. Men det är dock inte så ofta i de stora kedjornas butiker.

Det finns mycket forskning inom området. Enligt en forskare, (Sörqvist, 2000), är kundnöjdhet en funktion av kundens förväntningar före köp och upplevelsen av utfallet från den vara eller tjänst som köpts. Lite förenklat kanske man kan säga, Om säljaren lyckas överträffa kundens förväntningar så blir kunden nöjd.

Jag ställde frågan, "När är du nöjd som kund?" till mina vänner på facebook. Här är svaren.

När är du nöjd som kund?
  • Glad och trevlig personal, vilket ni är på bokhandeln!
  • Kommer tillbaka, gång efter annan.
  • Gott bemötande, hjälpsam, intresserad, kunskap inom de område personen ansvarar för.
    Snygga presentpaket.
  • En person som kommer tillbaka OCH rekommenderar dig/företaget/tjänsten till andra   
  • Att bli sedd när man kommer. Och något positivt när man går därifrån. Är den erfarenhet jag har. 
  • Och den nöjda kunden kommer tillbaka, om så än bara för att känna på doften och miljön i t ex bokhandeln (eller heter det boklåda?)...
  • Det är en kund som går ut med ett leende och kommer tillbaka.  
  • Nöjd kund som lämnar butiken med en fylld kasse i handen.
  • Nöjd blir jag när personalen ser mig, är lyhörd och tillmötesgående. Där har du mina plus och minus 
  • En nöjd kund känner sig sedd och gärna känd och igenkänd. 
  • Nöjd blir jag av att bli sedd, missnöjd blir jag av för hög musik    

När blir du missnöjd?
Så svarar mina vänner på facebook när jag ställer även den frågan.
  • Missnöjd blir jag när jag inte blir sedd. Jag behöver nödvändigtvis inte bli uppvaktade med frågor, det räcker med "en blick och en nick". Sen blir jag väldigt trött av alltför mycket musik och alltför preppig personal, men jag får väl skylla mig när jag går till såna butiker. 
  • Butikspersonal som sitter på en pall vid kassan och tittar mer på mobilen än kunden gör mig frustrerad. Har vederbörande dessutom ett tuggummi i munnen reser jag ragg. Idissla kan man göra hemma, inte framför en kund.
  • Vi håller det enkelt. Om vi lyckas ge kunden en känsla av att vara betydelsefull, kompetent och omtyckt när vi skiljs åt så kommer vi att ses igen. Allrahelst om vi själva känner samma sak. Om och om och om...:/)
  • Vissa kunder blir aldrig nöjda.. Något i deras natur. 

En i vår personal formulerade sin inställning till kundbemötande  så här,

Personligt bemötande, ett par positiva ord om boken, kortet eller limstiftet som jag ska ta betalt för, när jag står i kassan. En positiv vilja att lösa kundens problem även om jag inte kan, men vill. Bjud på den sista kronan som fattas - var på tå när kunden inte riktigt är överens med sin kortbetalning. Gör snygga presentpaket. Se kunden i ögonen och avsluta vänligt. Kunden ska lämna butiken med en angenäm känsla av att ha varit sedd. Och vilja komma tillbaka ...

Det kanske är så enkelt, egentligen?

Lennart Bergström
Bokhandlarn'